Jag har nog en positiv inställning till det mesta och jag är sällan på dåligt humör, men imorse så gick det inte längre. Vi började med vår finskakurs och hade första lektionen. Jag tycker jag har läst mycket finska, men tydligen långt ifrån tillräckligt. Alla andra i klassen har ju läst finska mycket längre än jag och de har ju framförallt hört finska. Men jag satt liksom där och bara alltså jag förstår ingenting! Jag har ju blivit informerad om att kommer man från Åland så har man rätt att bli befriad från finskan, men jag tänkte att men jag ha ju läst massor med finska så det klarar jag nog. Men iallafall så pratade jag med läraren och vi kom fram till att jag ska försöka och se hur det känns, men att jag kan förvänta mig ett något lägre vitsord. Annars får jag välja något annat språk, men det är ju finska jag vill lära mig och som jag kommer ha störst nytta av. Först var jag jättearg, men sen gjorde vi lite uppgifter och nog går det bättre att prata bara man kommer igång så timmen blev till slut jätterolig! Det var faktiskt roligt med finska igen. Så jag gick därifrån glad och positiv! Jag skiter i vad jag får för vitsord i kursen för mitt mål är istället att våga prata finska och att utveckla mitt ordförråd. Kursen är särskilt bra då det är yrkesfinska. Grammatik och sånt spelar inte någon roll utan vi ska kunna arbeta med klienter som är finskspråkiga och kunna föra ett samtal med dem på finska. Så det blir nog en utmaning, men det kommer bli roligt och intressant tror jag! Nu ska jag laga en uppgift i muntlig kommunikation som vi fått i mötesteknik. Vi ska alltså lära oss hur ett möte går till och hur man håller ett eget möte.