Ibland vill jag bara stanna upp tiden och ta några riktigt djupa andetag. När det känns riktigt jobbigt och hopplöst. Det kan kännas som man inte riktigt hinner med ibland. När det känns som man inte hinner andas.
Men man kan inte fly från sig själv. Såna stunder måste man bara bita ihop och se framåt. Men man måste ändå någon gång samla ihop allt det där och släppa ut det, det känns lite lättare efteråt.